Så tolkar du din analys

Torrsubstans

Torrsubstansen (TS) är den faktiska mängd näring som finns kvar i fodret när man torkat bort vattnet. Summan av torrsubstansen plus vatteninnehållet är alltid 100%. Ju torrare fodret är desto högre ts-halt. Hösilage brukar ligga på ca 55% ts, medan ensilage innehåller mer vatten och således ofta har en ts-halt runt 35%.

1 kg ts hösilage med ts-halt på 55% blir 1,18 kg foder

1 kg ts ensilage med ts-halt på 35% blir 2,86 kg foder

Protein

Råproteinet är ett indirekt värde på hur mycket kväve provet innehåller. Baljväxter såsom klöver och lusern innehåller generellt mer protein än gräs. Även kvävegödsling påverkar mängden råprotein i fodret. Råproteinhalten bör ligga på ca 150 – 180 g/kg ts i ett bra ensilage. Förtorkning i gynnsamt väder upp till ett dygn är positivt för vallens proteinkvalitet. Om man vet hur mycket ammoniumkväve grovfodret innehåller kan man få fram ett värde på hur stor andel av råproteinet som brutits ner under ensileringsprocessen. En stor andel nedbrutet råprotein resulterar i att djuret inte kan tillgodogöra sig proteinet lika bra.

Smältbart råprotein är den del av råproteinet som kan brytas ner i fårets mag- och tarmkanal. Andelen smältbart råprotein i ett grovfoder ligger oftast runt 40 g/kg ts lägre än råproteinet, men kan variera beroende på fodermedel.

Fiber

NDF (Neutral Detergent Fibre) visar det totala innehållet av fibrer i vallfodret. Dessa fibrer utgörs av cellulosa, hemicellulosa och ADL (lignin). Ju senare vallfodret skördas, desto sämre smältbarhet har dess fibrer. Ju lägre smältbarheten är, desto mindre kan djuret tillgodogöra sig av energin och näringen i fodret.

Om du inte har möjlighet att blanda in mer fiberrikt vallfoder, halm eller helsäd vid utfodringen, utan du endast utfodrar med ett och samma grovfoder bör NDF bör ligga på 450-500 g/kg ts vid skörd.

Aska

Till största delen innehåller grovfoder organiskt material, men aska är den delen av fodret som består av oorganiskt material. Det oorganiska materialet består av det sammanlagda innehållet av mineraler och är det som finns kvar efter att man bränt provet. Om grovfodret innehåller mer än 10 % aska (eller 100 g/kg ts), kan det indikera förekomst av exempelvis jord – vilket kan påverka ensileringsprocessen och den hygieniska kvaliteten. Ligger mängden aska på lägre än 65 g/kg ts, rekommenderas en mineralanalys för att kontrollera fodrets mineralstatus.

Socker (WSC, water soluble carbohydrates)

Socker räknas som en lättlöslig kolhydrat och bidrar främst till smakligt foder. Sockerinnehållet kan även vara en indikator på hur väl ensileringsprocessen har fungerat. Socker är föda till mjölksyrabakterierna som bidrar till en pH-sänkning. Ligger sockerhalten på under 10 g/kg ts eller 1%, så har det inte funnits tillräckligt med socker för att få en effektiv pH-sänkning och lagringsstabiliteten blir därmed sämre. Gräs innehåller mer socker än baljväxter.

Omsättbar energi

Omsättbar energi anges i Megajoule, MJ. (NorFor använder sig däremot av nettoenergi, NEL, vilket motsvarar ca 60 % av omsättbar energi.) Sträva efter ett energivärde på 11-12 MJ/kg ts (eller Nettoenergi 6,5-7,1 MJ/kg ts) för högproducerande djur. Energihalten sjunker på försommaren med ca 0,5 MJ/vecka (Nettoenergi 0,3 MJ/vecka). Gräs innehåller generellt mer energi än baljväxter.

AAT/ PBV systemet
Sedan början av 1990-talet används AAT/PBV-systemet för proteinvärdering av foder i Sverige. Aminosyror är proteinernas byggstenar och AAT (Aminosyror absorberade i tunntarmen) beskriver hur mycket aminosyror som idisslare kan tillgodogöra sig från fodret. PBV (Proteinbalans i vommen) beskriver balansen mellan det vomlösliga proteinet och de lättlösliga kolhydrater som behövs för att ta tillvara dessa proteiner. PBV-värdet kan vara behjälpligt när man vill ta reda på om man behöver ge djuren mer protein eller mer energi. Ett högt PBV-värde tyder på en hög andel lättlösliga proteiner i våmmen och det behövs då mer lättlösliga kolhydrater (energi). Ett lågt PBV, tyder på ett högt innehåll av lättlösliga kolhydrater (energi) i våmmen och det fattas då lättlösligt protein.

Källa: Grovfoderverktyget

Torrsubstans

Torrsubstansen (TS) är den faktiska mängden näring som finns kvar i fodret efter man torkat bort vattnet. Ju torrare foder desto högre ts-halt. Summan av torrsubstansen och vatteninnehållet är alltid 100%. Hö brukar ha en ts-halt på 84%, medan hösilage innehåller mer vatten och brukar ligga runt 55%. Torrsubstansen hjälper dig att räkna ut hur många kilo av fodret hästen behöver äta varje dag.

Grundregeln är minst 1 kg ts vallfoder per 100 kg kroppsvikt och dygn.

1 kg ts hö med ts-halten 84 % blir 1kg ts/0,84 = 1,19 kg hö

1 kg ts hösilage med 55 % ts blir 1 kg ts/0,55= 1,81 kg hösilage

Omsättbar energi

Omsättbar energi anges i megajoule (MJ) och är det vanligaste sättet i Sverige att beskriva energiinnehållet. Energiinnehållet i vallfodret räknas fram med hjälp av fodrets smältbarhet, vilken beskriver hur stor del av fodret hästen kan smälta i tarmen. Innehållet av energi och vallens smältbarhet påverkas främst av vallsammansättning, skördetidpunkt och fiberinnehåll. Ett sent skördat foder har en hög fiberhalt och därmed lägre smältbarhet och energiinnehåll.

I vallfodret kan innehållet av omsättbar energi variera mellan ca 6–12,5 MJ/kg ts. Energiinnehållet i halm är ca 6–6,5 MJ/kg ts, medan energiinnehållet i vegetabilisk olja är ca 31 MJ per kg ts.

Protein

Råproteinet är ett indirekt värde på hur mycket kväve fodret innehåller. Hästen kan inte tillgodogöra sig hela råproteininnehållet så därför använder man smältbart råprotein i stället. Smältbart råprotein förkortas ofta smb rp och är den del av råproteinet hästen kan bryta ner och nyttja. Innehållet av protein påverkas av andelen klöver och lusern som finns i vallen samt om man kvävegödslat sin vall. Skördetidpunkt kan också påverka innehållet eftersom tidig skörd ofta ger högre proteininnehåll. Innehållet av smältbart protein brukar ligga på 0 till 200 g/kg ts i vallfodret.

Smb rp/MJ kvoten

Ett bra mått för att veta om grovfodrets näringsinnehåll passar din hästs behov är kvoten mellan smältbart protein och omsättbar energi.

En vuxen häst behöver ett vallfoder som ligger på ca 6 g smb rp/MJ för att klara underhållsbehovet. Du får fram kvoten genom att dela värdet för smältbart råprotein med värdet för omsättbar energi. Ligger kvoten på 6 g smb rp/MJ så behöver man sällan komplettera med ett kraftfoder utan endast ett passande mineralfoder. Högdräktiga- och digivande ston samt växande unghästar, har generellt dock ett högre proteinbehov och behöver på så vis också ett foder med högre proteininnehåll. Vallfodret bör därför ligga på minst 8 g smb rp/MJ för dessa hästar.

Socker (WSC, water soluble carbohydrates)

Socker räknas som en lättlöslig kolhydrat och bidrar främst till smakligt foder. Gräs innehåller mer socker än klöver och lusern. Då Hö främst består av torkat gräs så innehåller det ofta mer socker än ensilerat (inplastat) gräs. Hästar som är feta och hästar som lätt får fång kan vara extra känsliga mot socker. Om man utfodrar inplastat gräs till sina hästar bör sockerhalten ligga på minst 10% eller 100 g/kg ts för att fodret ska hålla en längre period.

Källa: Hästsverige

Torrsubstans

Torrsubstansen (TS) är den faktiska mängd näring som finns kvar i fodret när man torkat bort vattnet. Summan av torrsubstansen plus vatteninnehållet är alltid 100%. Ju torrare fodret är desto högre ts-halt. Hösilage brukar ligga på ca 55% ts, medan ensilage innehåller mer vatten och således ofta har en ts-halt runt 35%.

1 kg ts hösilage med ts-halt på 55% blir 1,18 kg foder

1 kg ts ensilage med ts-halt på 35% blir 2,86 kg foder

Protein

Råproteinet är ett indirekt värde på hur mycket kväve provet innehåller. Baljväxter såsom klöver och lusern innehåller generellt mer protein än gräs. Även kvävegödsling påverkar mängden råprotein i fodret. Råproteinhalten bör ligga på ca 150 – 180 g/kg ts i ett bra ensilage. Förtorkning i gynnsamt väder upp till ett dygn är positivt för vallens proteinkvalitet. Om man vet hur mycket ammoniumkväve grovfodret innehåller kan man få fram ett värde på hur stor andel av råproteinet som brutits ner under ensileringsprocessen. En stor andel nedbrutet råprotein resulterar i att djuret inte kan tillgodogöra sig proteinet lika bra.

Smältbart råprotein är den del av råproteinet som kan brytas ner i djurets mag- och tarmkanal. Andelen smältbart råprotein i ett grovfoder ligger oftast runt 40 g/kg ts lägre än råproteinet, men kan variera beroende på fodermedel.

Fiber

NDF (Neutral Detergent Fibre) visar det totala innehållet av fibrer i vallfodret. Dessa fibrer utgörs av cellulosa, hemicellulosa och ADL (lignin). Ju senare vallfodret skördas, desto sämre smältbarhet har dess fibrer. Ju lägre smältbarheten är, desto mindre kan djuret tillgodogöra sig av energin och näringen i fodret.

Om du inte har möjlighet att blanda in mer fiberrikt vallfoder, halm eller helsäd vid utfodringen, utan du endast utfodrar med ett och samma grovfoder bör NDF bör ligga på 450-500 g/kg ts vid skörd.

Osmältbar fiber (iNDF) bör ligga på runt 140-170 g /kg NDF.

Aska

Till största delen innehåller grovfoder organiskt material, men aska är den delen av fodret som består av oorganiskt material. Det oorganiska materialet består av det sammanlagda innehållet av mineraler och är det som finns kvar efter att man bränt provet. Om grovfodret innehåller mer än 10 % aska (eller 100 g/kg ts), kan det indikera förekomst av exempelvis jord – vilket kan påverka ensileringsprocessen och den hygieniska kvaliteten. Ligger mängden aska på lägre än 65 g/kg ts, rekommenderas en mineralanalys för att kontrollera fodrets mineralstatus.

Socker (WSC, water soluble carbohydrates)

Socker räknas som en lättlöslig kolhydrat och bidrar främst till smakligt foder. Sockerinnehållet kan även vara en indikator på hur väl ensileringsprocessen har fungerat. Socker är föda till mjölksyrabakterierna som bidrar till en pH-sänkning. Ligger sockerhalten på under 10 g/kg ts eller 1%, så har det inte funnits tillräckligt med socker för att få en effektiv pH-sänkning och lagringsstabiliteten blir därmed sämre. Gräs innehåller mer socker än baljväxter.

Omsättbar energi

Omsättbar energi anges i Megajoule, MJ. (NorFor använder sig däremot av nettoenergi, NEL, vilket motsvarar ca 60 % av omsättbar energi.) Sträva efter ett energivärde på 11-12 MJ/kg ts (eller Nettoenergi 6,5-7,1 MJ/kg ts) för högproducerande djur. Energihalten sjunker på försommaren med ca 0,5 MJ/vecka (Nettoenergi 0,3 MJ/vecka). Gräs innehåller generellt mer energi än baljväxter.

AAT/ PBV systemet
Sedan början av 1990-talet används AAT/PBV-systemet för proteinvärdering av foder i Sverige. Aminosyror är proteinernas byggstenar och AAT (Aminosyror absorberade i tunntarmen) beskriver hur mycket aminosyror som idisslare kan tillgodogöra sig från fodret. PBV (Proteinbalans i vommen) beskriver balansen mellan det vomlösliga proteinet och de lättlösliga kolhydrater som behövs för att ta tillvara dessa proteiner. PBV-värdet kan vara behjälpligt när man vill ta reda på om man behöver ge djuren mer protein eller mer energi. Ett högt PBV-värde tyder på en hög andel lättlösliga proteiner i våmmen och det behövs då mer lättlösliga kolhydrater (energi). Ett lågt PBV, tyder på ett högt innehåll av lättlösliga kolhydrater (energi) i våmmen och det fattas då lättlösligt protein.

Optimal vallfoderkvalitet* till olika djurkategorier.

Källa: Grovfoderverktyget

Makromineraler

Till makromineraler räknas de mineraler som anges i g/kg ts och som kroppen behöver större mängd av. Mineraler som räknas som makromineraler är kalcium, fosfor, magnesium, kalium, natrium, klorid och svavel och är nödvändiga för att djuren ska upprätthålla normala kroppsfunktioner. Lider djuret brist på viktiga makromineraler kan det leda till sjukdom och i värsta fall kan djuret dö.

Kalcium (Ca) och fosfor (P) är livsnödvändiga för alla djur. De bidrar till en normal muskel- och nervfunktion och är även viktiga beståndsdelar i skelett och ben. För att veta att innehållet av Ca och P är tillräckliga i förhållande till varandra kan man kolla på Ca/P-kvoten. Lämplig intervall är mellan 1,2-2,0 i totalfoderstaten. Kalciuminnehållet i vallen varierar mellan 4 och 7 och påverkas främst av andelen klöver.

Magnesium (Mg) och Kalium (K) är makromineraler som behövs för muskelfunktionen och de är även viktiga för många enzymsystem. Kaliumnivån i vallen påverkas av gödsling och det råder sällan brist på kalium hos djuren. Mängden kalium i fodret bör dock ligga mellan 20-25 g/kg ts i ett vallfoder. Nivåer som ligger utanför detta intervall kan påverka vallens avkastning negativt. Då Mg och K har ett starkt samband i djurens kroppar så är det bra att ha koll på Mg/K kvoten. Obalans mellan dessa två mineraler kan leda till ohälsa. För dräktiga idisslare bör kvoten ligga mellan 4-5 och till övriga mellan 5-6 i totalfoderstaten.

Natrium (Na) och klorid (Cl) är bland annat viktiga för vätskebalansen. Djuren har inte så stort behov av varje mineral för sig, utan det är NaCl (salt) som är viktigt för djuren. Salt kan ges i fri tillgång via en saltsten eller som strössel på grovfodret. Ger man för mycket salt, ökar behovet av vatten. Det är därför väldigt viktigt att djuren alltid har tillgång till rent och friskt vatten.

Mineralet Svavel (S) är en beståndsdel i flertalet aminosyror. Brist på svavel kan ge sämre päls- och klövkvalitet. Idisslare är känsligare mot obalanser med svavel eftersom svavel i kombination med koppar och molybden bildar komplex i våmmen som kan störa upptaget av koppar hos djuret. Innehållet av svavel bör ligga runt 2 g/kg ts i vallfodret för att tillgodose idisslarnas behov.

Mikromineraler

Till mikromineraler räknas de mineraler som anges i mg/kg ts och som kroppen behöver en mindre mängd av. De mineraler som räknas som mikromineraler i analysen är järn, mangan, koppar och zink. Även om mikromineraler bara behövs i liten mängd är de ändå nödvändiga för att djuren ska vara friska och välmående. Även brist eller obalans av mikromineraler i foderstaten kan leda till sjukdom och i värsta fall död.

Järn (Fe) är viktig beståndsdel i hemoglobin och är viktig för syreomsättningen i blodet. Grovfodret i hela Sverige har ett medeltal på 190 mg/kg ts för innehållet av järn. Underhållsbehovet för en vuxen häst och en tacka ligger på ca 40-50 mg /kg ts och för vuxen ko ca 20 mg/kg ts. Underhållsbehovet är vad som är minsta givan för att djuret ska leva utan sjukdom.

Mangan (Mn) är viktig vid enzymaktivering och behövs vid omsättningen av kolhydrater och fett i levern. Underhållsbehovet för en vuxen ko och en vuxen tacka är ca 20 mg/kg ts. För en häst ligger underhållsbehovet på ca 40 mg/kg ts. Medelvärdet för mangan i svensk vall ligger på 66 mg/kg ts. Innehållet i vallen täcker underhållsbehovet till de flesta djur. Djur med extra behov kan dock behöva mer.

Koppar (Cu) behövs för god pälskvalitet och god kvalitet på klövar och hovar. Medelvärdet för koppar i svensk vall ligger på 7 mg/kg ts. Underhållsbehovet för en vuxen häst ligger på ca 11 mg/kg ts, medan tackan behöver minst 10 mg/kg ts och kon behöver 11 mg/kg ts. Kor och får är extra känsliga då koppar tillsammans med svavel och molybden bildar komplex i våmmen som hindrar upptaget av koppar. I totalfoderstaten för får och kor bör därför kopparn vara minst 4 gånger högre än molybden, alltså Cu/Mo kvoten bör vara minst 4.

Zink (Zn) är viktig för en fungerade funktion av immunförsvaret och är även en viktig komponent för en fungerande fruktsamhet. Underhållsbehovet för en vuxen häst och en vuxen ko ligger på 40-50 mg/kg ts och för en vuxen tacka ligger underhållsbehovet på ca 20 mg/kg ts. Medelvärdet för zink i svensk vall ligger på 34 mg/kg ts.