Så tolkar du din analys

Torrsubstans

Torrsubstansen (TS) är den faktiska mängd näring som finns kvar i fodret när man torkat bort vattnet. Summan av torrsubstansen plus vatteninnehållet är alltid 100%.  Ju torrare fodret är desto högre ts-halt. Hösilage brukar ligga på ca 55% ts, medan ensilage innehåller mer vatten och brukar ha en ts-halt på 35% ts.

1 kg ts hösilage med ts-halt på 55% blir 1,18 kg foder

1 kg ts ensilage med ts-halt på 35% blir 2,86 kg foder

Protein

Råproteinet är ett indirekt värde på hur mycket kväve provet innehåller. Baljväxter såsom klöver och lusern innehåller generellt mer protein än gräs. Även kvävegödsling påverkar mängden råprotein i fodret. Råproteinhalten bör ligga på ca 150 – 180 g/kg ts i ett bra ensilage. Förtorkning i gynnsamt väder upp till ett dygn är positivt för vallens proteinkvalitet. Genom att analysera ammoniumkvävet kan man få ett värde på hur stor andel av råproteinet som brutits ner under ensileringsprocessen. En stor andel nedbrutet innebär att djuret inte kan tillgodogöra sig proteinet lika bra.

Smältbart råprotein är den del av råproteinet som fårets mag- och tarmkanal kan tillgodogöra sig. Värden i grovfodret ligger oftast 40 g/kg ts lägre än råproteinet, men kan variera beroende på fodermedel.

Fiber

NDF (Neutral Detergent Fibre) visar det totala innehållet av fibrer i vallfodret. Fibrer utgörs av cellulosa, hemicellulosa och ADL (lignin). Ju senare skördat ett vallfoder är desto sämre smältbarhet har fibern i vallen och desto mindre av fodret kan djuret tillgodogöra sig.

NDF bör vara 450-500 g/kg ts vid skörd om fodret ges som enda grovfoder och du inte har möjlighet att blanda in mer fiberrikt vallfoder, halm eller helsäd vid utfodringen.

Aska

Aska räknas som det oorganiska materialet i fodret och är det som finns kvar efter man har bränt upp provet. Innehållet av askan är det sammanlagda innehållet av mineraler. Om innehållet av askan är högre är 100 g/kg ts eller 10%, så kan det indikera på jordinblandning, vilket kan påverka ensileringsprocessen och den hygieniska kvaliteten. Ligger askan på mindre än 65 g/kg ts, rekommenderas en mineralanalys för att kontrollera fodrets mineralstatus.

Socker (WSC, water soluble carbohydrates)

Socker räknas som lättlöslig kolhydrat och bidrar främst till smakligt foder. Sockerinnehållet kan även vara en indikator på hur väl ensileringsprocessen har fungerat. Socker är föda till mjölksyrabakterierna som bidrar till en pH-sänkning. Ligger sockerhalten på under 10 g/kg ts eller 1%, så har det inte funnits tillräckligt med socker för att få en effektiv pH-sänkning och lagringsstabiliteten blir sämre. Gräs innehåller mer socker än baljväxter.

Omsättbar energi

Omsättbar energi anges i Megajoule, MJ. NorFor använder nettoenergi, NEL, och är ca 60 % av omsättbar energi. Sträva efter energivärdet på 11-12 MJ/kg ts eller Nettoenergi 6,5-7,1 MJ/kg ts för högproducerande djur. Energihalten sjunker på försommaren med ca 0,5 MJ/vecka (Nettoenergi 0,3 MJ/vecka). Gräs innehåller generellt mer energi än baljväxter.

AAT/ PBV systemet
Sedan början av 1990-talet används AAT/PBV-systemet för proteinvärdering av foder i Sverige. AAT (Aminosyror absorberade i tunntarmen) beskriver hur mycket aminosyror, proteinets byggstenar, som idisslare kan tillgodogöra sig från fodret. PBV (Proteinbalans i vommen) beskriver balansen mellan det vomlösliga proteinet och de lättlösliga kolhydrater som behövs för att ta tillvara dessa proteiner. PBV-värdet är en bra hjälp för att veta om man behöver ge mer protein eller mer energi. Ett högt PBV-värde tyder på en hög andel lättlösliga proteiner och det behövs då mer lättlösliga kolhydrater (energi) i våmmen. Ett lågt PBV, tyder på ett högt innehåll av lättlösliga kolhydrater (energi) i våmmen och det fattas då lättlösligt protein.

Källa: Grovfoderverktyget

Torrsubstans

Torrsubstansen (TS) är den faktiska mängden näring som finns kvar i fodret efter man torkat bort vattnet. Ju torrare foder desto högre ts-halt. Summan av torrsubstansen plus vatteninnehållet är alltid 100%. Hö brukar ligga på 84% ts medan hösilage innehåller mer vatten och brukar ha en ts-halt på ca 55% ts. Torrsubstansen behövs för att veta hur många kg av fodret hästen behöver äta varje dag.

Grundregeln är minst 1 kg ts vallfoder per 100 kg kroppsvikt och dygn.

1 kg ts hö med ts-halten 84 % blir 1kg ts/0,84 = 1,19 kg hö

1 kg ts hösilage med 55 % ts blir 1 kg ts/0,55= 1,81 kg hösilage

Omsättbar energi

Omsättbar energi anges i megajoule (MJ) och är det vanligaste sättet i Sverige att beskriva energiinnehållet. Energiinnehållet i vallfodret räknas fram med hjälp av fodrets smältbarhet, vilket beskriver hur stor del av fodret hästen kan smälta i tarmen. Innehållet av energin och vallens smältbarhet påverkas främst av vallsammansättning, skördetidpunkt och fiberinnehåll. Ett sent skördat foder har en hög fiberhalt och därmed en lägre smältbarhet och energiinnehåll.

I vallfodret kan innehållet av omsättbar energi variera mellan ca 6 och 12,5 MJ/kg ts. Energiinnehållet i halm är ca 6–6,5 MJ/kg ts, medan energiinnehållet i vegetabilisk olja är ca 31 MJ per kg ts.

Protein

Råproteinet är ett indirekt värde på hur mycket kväve fodret innehåller. Hästen kan inte tillgodogöra sig hela råproteininnehållet så därför använder man smältbart råprotein i stället. Smältbart råprotein är den del av råproteinet hästen kan utnyttja och förkortas oftas smb rp. Innehållet av protein påverkas av andelen klöver och lusern som finns i vallen samt om man kvävegödslats sin vall. Skördetidpunkt kan också påverka innehållet då tidig skörd, generellt ger högre proteininnehåll. Innehållet av smältbart protein brukar ligga på 0 till 200 g/kg ts i vallfodret.

Smb rp/MJ kvoten

Ett bra mått som finns för att veta om grovfodret har ett näringsinnehåll som passar din hästs behov är kvoten mellan smältbart protein och omsättbar energi.

En vuxen häst behöver ett vallfoder på ca 6 g smb rp/MJ för att klara underhållsbehovet. Du får fram kvoten genom att dela värdet för smältbart råprotein med värdet för omsättbar energi. Ligger kvoten på 6 g smb rp/MJ så behövs generellt inget eller mycket sällan ett kraftfoder utan endast ett passande mineralfoder.

Högdräktiga- och digivande ston samt växande unghästar, har generellt ett högre proteinbehov och behöver därför ett foder med högre proteininnehåll. Vallfodret bör därför ligga på minst 8 g smb rp/MJ när man utfodrar dessa hästar.

Socker (WSC, water soluble carbohydrates)

Socker räknas som lättlöslig kolhydrat och bidrar främst till smakligt foder. Gräs innehåller mer socker än klöver och lusern. Då Hö består främst av torkat gräs så innehåller hö generellt högre nivåer socker än ensilerat (inplastat) gräs. Hästar som är feta och hästar som lätt får fång kan vara extra känsliga mot socker. Om man utfodrar inplastat gräs till sina hästar, bör sockerhalten ligga på minst 10% eller 100 g/kg ts för att fodret ska hålla en längre period.

Källa: Hästsverige

Torrsubstans

Torrsubstansen (TS) är den faktiska mängden näring som finns kvar i fodret efter man torkat bort vattnet. Summan av torrsubstansen plus vatteninnehållet är alltid 100%.  Ju torrare fodret är desto högre ts-halt. Hösilage brukar ligga på ca 55% ts, medan ensilage innehåller mer vatten och brukar ha en ts-halt på 35% ts.

1 kg ts hösilage med ts-halt på 55% blir 1,18 kg foder

1 kg ts ensilage med ts-halt på 35% blir 2,86 kg foder

Protein

Råproteinet är ett indirekt värde på hur mycket kväve fodret innehåller. Baljväxter såsom klöver och lusern innehåller generellt mer protein än gräs. Även kvävegödsling påverkar mängden råprotein i fodret. Råproteinhalten bör ligga på ca 150 – 180 g/kg ts i ett bra ensilage. Förtorkning i gynnsamt väder upp till ett dygn är positivt för vallens proteinkvalitet. Genom att analysera ammoniumkvävet kan man få ett värde på hur stor andel av råproteinet som brutits ner.

Smältbart råprotein är den del av råproteinet som djurets mag- och tarmkanal kan tillgodose av råproteinet. Värden i grovfodret ligger oftast 40 g/kg ts lägre än råproteinet, men kan variera beroende på fodermedel.

Fiber

NDF (Neutral Detergent Fibre) visar det totala innehållet av fibrer i vallfodret. Fibrer utgörs av cellulosa, hemicellulosa och ADL (lignin). Ju senare skördat ett vallfoder är desto sämre smältbarhet har fibern i vallen och desto mindre foder kan djuret tillgodogöra sig.

NDF bör vara 450-500 g/kg ts vid skörd om fodret ges som enda grovfoder och du inte har möjlighet att blanda in mer fiberrikt vallfoder, halm eller helsäd vid utfodringen.

Osmältbar fiber (iNDF) är normalt 140-170 g /kg NDF.

Aska

Aska räknas som det oorganiska materialet i fodret och är det som finns kvar efter man har bränt upp provet. Innehållet av askan är det sammanlagda innehållet av mineraler. Om innehållet av askan är högre är 100 g/kg ts eller 10%, så kan det indikera på jordinblandning, vilket kan påverka ensileringsprocessen och den hygieniska kvaliteten. Ligger askan på mindre än 65 g/kg ts, rekommenderas en mineralanalys för att kontrollera fodrets mineralstatus.

Socker (WSC, water soluble carbohydrates)

Socker räknas som lättlöslig kolhydrat och bidrar främst till smakligt foder. Sockerinnehållet kan även vara en indikator på hur väl ensileringsprocessen har fungerat. Socker är föda till mjölksyrabakterierna som bidrar till en pH-sänkning. Ligger sockerhalten på under 10 g/kg ts eller 1%, så har det inte funnits tillräckligt med socker för att få en effektiv pH-sänkning och lagringsstabiliteten blir sämre. Gräs innehåller mer socker än baljväxter.

Omsättbar energi

Omsättbar energi anges i Megajoule, MJ. NorFor använder nettoenergi, NEL, och är ca 60 % av omsättbar energi. Sträva efter energivärdet på 11-12 MJ/kg ts eller Nettoenergi 6,5-7,1 MJ/kg ts för högproducerande djur. Energihalten sjunker på försommaren med ca 0,05 MJ/dygn (Nettoenergi 0,03 MJ/dygn). Gräs innehåller generellt mer energi än baljväxter.

AAT/ PBV systemet
Sedan början av 1990-talet används AAT/PBV-systemet för proteinvärdering av foder i Sverige. AAT (Aminosyror absorberade i tunntarmen) beskriver hur mycket aminosyror, proteinets byggstenar, som idisslare kan tillgodogöra sig från fodret. PBV (Proteinbalans i vommen) beskriver balansen mellan det vomlösliga proteinet och de lättlösliga kolhydrater som behövs för att ta tillvara dessa proteiner. PBV-värdet är en bra hjälp för att veta om man behöver ge mer protein eller mer energi. Ett högt PBV-värde tyder på en hög andel lättlösliga proteiner och det behövs då mer lättlösliga kolhydrater (energi) i våmmen. Ett lågt PBV, tyder på ett högt innehåll av lättlösliga kolhydrater (energi) i våmmen och det fattas då lättlösligt protein.

Optimal vallfoderkvalitet* till olika djurkategorier.

Källa: Grovfoderverktyget

Makromineraler

Till makromineraler räknas de mineraler som anges i g/kg ts och som kroppen behöver större mängd av. Mineraler som räknas som makromineraler är kalcium, fosfor, magnesium, kalium, natrium, klorid och svavel och är nödvändiga för att djuren ska upprätthålla normala funktioner i kroppen. Utan dem blir djuren sjuka och kan dö.

Kalcium (Ca) och fosfor (P) är de mest livsnödvändiga för alla djur. De bidrar till en normal muskel- och nervfunktion och är även viktiga beståndsdelar i skelett och ben. För att veta att innehållet av Ca och P är tillräckliga i förhållande till varandra kan man kolla på Ca/P kvoten. Lämplig intervall är mellan 1,2-2,0 i totalfoderstaten. Kalciuminnehållet i vallen varierar mellan 4 och 7 och påverkas främst av andelen klöver.

Magnesium (Mg) och Kalium (K) är makromineraler som behövs för fungerade muskelfunktion och är även viktiga för många enzymsystem. Kaliumnivån i vallen påverkas mycket av gödsel och är sällan brist på för djuren, den bör dock ligga mellan 20-25 g/kg ts i vallfodret för att inte ha en negativ påverkan på vallens avkastning. Då Mg och K har ett starkt samband inuti djuren så kan man ha koll på Mg/K kvoten för att det inte ska bli en obalans som kan leda till ohälsa. För dräktiga idisslare bör kvoten ligga mellan 4-5 och till övriga mellan 5-6 i totalfoderstat.

Natrium (Na) och klorid (Cl) är bland annat viktiga för vätskebalansen. Djuren har inte så stort behov av varje mineral för sig, utan det är NaCl (salt) som är viktigt för djuren. Salt kan ges i fri tillgång via en saltsten eller som strössel på grovfodret. Ger man för mycket salt, ökar behovet av vatten. Det är därför väldigt viktigt att djuren alltid har tillgång till rent och friskt vatten.

Svavel (S) är en mineral som är en beståndsdel i flera aminosyror. Brist på svavel kan ge sämre päls- och klövkvalitet. Idisslare är känsligare mot obalanser med svavel då svavel i kombination med koppar och molybden bildar komplex i våmmen som kan störa upptaget. Innehållet av svavel bör ligga runt 2 g/kg ts i vallfodret för att tillgodose idisslarnas behov.

Mikromineraler

Till mikromineraler räknas de mineraler som anges i mg/kg ts och som kroppen behöver en mindre mängd av. De mineraler som räknas som mikromineraler i analysen är järn, mangan, koppar och zink. Även om mineraler behövs i liten mängd är de ändå nödvändiga för att djuren ska vara friska och välmående. Även en brist eller obalans av mikromineraler kan leda till sjukdom och död.

Järn (Fe) är viktig beståndsdel i hemoglobin och är viktig för syreomsättningen i blodet. Grovfodret i hela Sverige har ett medeltal på 190 mg/kg ts för innehållet av järn. Underhållsbehovet för en vuxen häst och en tacka ligger på ca 40-50 mg /kg ts och för vuxen ko ca 20 mg/kg ts. Underhållsbehovet är vad som är minsta givan för att djuret ska leva utan sjukdom.

Mangan (Mn) är viktig vid enzymaktivering och behövs vid omsättningen av kolhydrater och fett i levern. Underhållsbehovet för en vuxen ko och en vuxen tacka är ca 20 mg/kg ts. För en häst ligger underhållsbehovet på ca 40 mg/kg ts. Medelvärdet för mangan i svensk vall ligger på 66 mg/kg ts. Innehållet i vallen täcker underhållsbehovet till de flesta djur. Djur med extra behov kan dock behöva mer.

Koppar (Cu) behövs för god pälskvalitet och god kvalitet på klövar och hovar.  Medelvärdet för koppar i svensk vall ligger på 7 mg/kg ts. Underhållsbehovet för en vuxen häst ligger på ca 11 mg/kg ts, medan tackan behöver minst 10 mg/kg ts och kon behöver 11 mg/kg ts. Kor och får är extra känsliga då koppar tillsammans med svavel och molybden bildar komplex i våmmen som hindrar upptaget av koppar. I totalfoderstaten för får och kor bör därför kopparn vara minst 4 gånger högre än molybden, alltså Cu/Mo kvoten bör vara minst 4.

Zink (Zn) är viktig för en fungerade funktion av immunförsvaret och är även en viktig komponent för en fungerande fruktsamhet. Underhållsbehovet för en vuxen häst och en vuxen ko ligger på 40-50 mg/kg ts och för en vuxen tacka ligger underhållsbehovet på ca 20 mg/kg ts. Medelvärdet för zink i svensk vall ligger på 34 mg/kg ts.